När börjar björken slå ut

Björkar

Björkar är en allmän benämning på björksläktet (Betula)[1][2][3]. Det är ett växtsläkte med minst ett tal[4]arter i familjenbjörkväxter. De förekommer i de tempererade delarna av norra halvklotet.

Björksläktet innehåller några av de – i bland annat Sverige – allra vanligaste lövträden. De kännetecknas framför allt (detta gäller dock inte samtliga arter inom släktet) av sina vita stammar med svarta fläckar. Björken är ett pionjärträd, vilket betyder att det kommer som det första av sly när bar mark uppstått efter avverkning, stormfällning, skogsbrand och liknande.

Björksläktets arter är extremt köldtåliga, beroende på den under vintern höga halten av björksocker, vilket fungerar som ett frysskydd.[5][6]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Omkring 12&#; år invandrade björk till sydligaste Skandinavien tillsammans med arter som asp, rönn och sälg. En omfattande spridning norrut inträffade under två varmare perioder mellan 10&#; år och 8&#; år Omkring 6&#; år låg inlandsisen kvar endast i norra Lapplands fjälltrakter och björken nådde då Västerbotten. Björken är i dag Västerbottens landskapsträd.[7]

Björkar i Skandinavien

[redigera |
  • när börjar björken slå ut

    • Ask (Fraxinus excelsior)

    #Klibbal (Alnus glutinosa) Klibbal har gråaktig bark. Årsskotten är kala och har hartskörtlar. Vinterknopparna sitter strödda och är skaftade, ovala, blåskimrande, med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är veckade, blanka, mörkgröna nästan runda och i spetsen urnupna, unga blad är starkt klibbiga. Bladen gulnar inte om hösten utan faller av gröna. Klibbal blommar på bar kvist. Hanblommorna sitter i långa hängen, medan Klibbalhonblommorna sitter i korta axlika hängen vilka efter fruktmognaden utvecklas till så kallade alkottar, blomställningar och 'kottar' är skaftade. Både han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla 'alkottar' kvar under vintern.

    Klibbalen har kraftiga rötter och på dess smårötter sitter knölar som är en kvävefixerande strålsvamp. Kvävet kommer också alen till del och alen kan sägas vara en markförbättrare. Kvävefixeringen är skälet till att alen kan kosta på sig att tappa sina blad gröna. Lövfällningen sker sent.

    Klibbalen bilder rikligt med rotskott om den avverkas.

    Klibbal har en i huvudsak sydlig utbredning, men förekommer längs Östersjökusten ända upp i Bottenviken. Arten växer företrädesvis på fuktiga v

    Kurskalendern







    © Robert Cederholm
    Beskrivning

    Björken existerar lätt för att känna igen på sin vitgrå bark (näver), oftast med karakteristiska svartare strimmor och fläckar. Längre upp på kalfjällen förekommer dvärgbjörk som mindre buskar alternativt ris.

    Förekomst

    Björken är en mycket vanligt lövträd likt växer ovan hela landet, ofta vid fuktiga platser varför den i dem flesta fall även existerar ett indikator på vatten.



    Användbara delar:

    Knoppar (Höst, vinter och vår)



    Björkens knoppar är kapabel ätas färska eller kokta, och finns under vinterhalvåret från ca oktober mot maj. Näringsinnehållet är dock lågt även om dem förvisso existerar rika vid fibrer.

    Näver (Året runt)




    © Robert Cederholm
    Björknäver existerar ett utmärkt material för att tillverka allt från skosulor, sandaler samt enkla kåsor och flaska till kanoter och sammanvävda korgar samt kontar. Skär loss enstaka stor kvadratisk bit samt bearbeta efter behov. Efter lite uppmjukning blir nävern nästan liksom tjockt läder, och går att "sy" ihop grovt med fina granrötter ifall man tar det försiktigt.

    Björknäver är även utmärkt såsom tändmaterial, samt bäst existerar den vid äldre björkar flagnande barken som hänger som rivet tunt pa