Fakta om det arabiska språket
Arabiska tillhör den afroasiatiska språkfamiljen och är ett semitiskt språk i den arabo-kanaanitiska undergruppen - därför nära besläktat med hebreiska eller feniciska.
Med cirka miljoner talare (av modern standardarabiska) rankas det på sjätte plats bland världens större språk. I dagens form råkar modern standardarabiska vara ett officiellt språk i 27 stater. Endast engelska och franska ligger högre. Eftersom den arabiska världen är mycket stor är det inte förvånande att ett stort antal arabiska dialekter har utvecklats - om man räknar med alla dessa stiger antalet arabisktalande till uppskattningsvis miljoner. Arabiska är språket för den heliga Koranen, poesi och litteratur samt ett officiellt FN-språk. Som islams liturgiska språk används det av häpnadsväckande 1,6 miljarder muslimer.
Komplicerat språk i ett komplicerat samhälle
Arabiska är ett så kallat sociolingvistiskt språk, vilket innebär att det ur rent lingvistisk synvinkel egentligen är en grupp bekanta språk. Av kulturella ( religiösa) eller socioekonomiska skäl betraktas det dock som ett språk, trots att det finns grenar av arabiskan som är ömsesidigt obegripliga. Arabiska kan delas in i följande undergrupper:
Arabiska
Arabiska (اَلْعَرَبِيَّةُ, al-arabiyya) är detta största från de semitiska och afroasiatiskaspråken och en av dem fem största språken inom världen, samt det liturgiska språket till islam.[1] Språket skrivs tillsammans det arabiska alfabetet samt är gemensamt för inom stort sett hela arabvärlden. Det existerar ett från Förenta Nationernas officiella språk.[2]
Arabiskan uppdelas främst i tre huvudvarieteter: modern standardarabiska, klassisk arabiska samt dialekterna. Modern standardarabiska skiljer sig framför allt inom ordförrådet ifrån klassisk arabiska, medan dem olika dialekterna uppvisar stora olikheter både inbördes samt mot klassisk och modern standardarabiska.[3] dem äldsta bevarade skrifterna vid arabiska återfinns bland Fayoum papyri. Den moderna standardarabiskan används huvudsakligen som skriftspråk men nyttjas även muntligt i formella sammanhang vilket konferenser, nyhetsutsändningar och dylikt. Den klassiska arabiskan existerar den islamiska världens kulturspråk och brukas i Koranen och den klassiska litteraturen. Modersmålstalande araber har enstaka av dialekterna som modersmål. Dialekterna används för muntlig kommunikation inom alla informella sammanhang.
På grund från det arabiska språkets geografis
Arabiskan räknas till språkens topp 5-lista, vilket betyder att de är ett av världens 5 största språk. Arabiskan har också ett eget alfabet, som även används för urdu, uiguriska och persiska. Man kan dela upp det arabiska språket i tre grenar det klassiska som används i Koranen, det moderna som också räknas som standardarabiskan, samt de dialekter som språket utgörs av. De tre grenarna har många olikheter och så även inom diverse dialekter. Både ordförråd och stavning varierar.
Språkstam och historia
Arabiskans språkstam kommer ur den semitiska och afroasiatiska språkstammen. Dess stora utbredning inträffade på talet när islam blev en religion och språket blev ett så kallat lingua franca som folk lärde sig enbart för att kunna kommunicera med varandra. Faktum är att den första arabiska grammatiken inte ens är skriven av personer som hade arabiskan som modersmål. Kanske är det också därför som detta språk är så omväxlande (se förklaring nedan).
Var talar man arabiska?
Mellanöstern och Nordafrika samt Malta till viss del, är de områden i världen där arabiska är modersmål. Exempel på länder är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Sudan, Irak, Libanon, Syri