Konst kvinnokroppar

Erotisk konst

Erotisk konst är bildkonst med erotik som motiv – ett form från erotica. Den beskriver avklädda kroppar alternativt potentiellt eggande situationer, såsom ett från flera olika konstnärliga formulering. Detta skiljer den ifrån ren pornografi, som äger ett mer konkret syfte att hetsa upp betraktaren.

Gränsen mellan de båda begreppen existerar dock otydlig och ofta subjektiv,[1] samt ibland indikeras skillnaden mellan erotisk kultur och pornografi genom för att den en passar för att ställas ut på museer och den andra ej. Bildmakare såsom Jeff Koons och Robert Mapplethorpe besitter dock gjort karriär vid att utforska och överskrida gränserna mellan de båda.

Bland erkända konstnärer vilket arbetat tillsammans med erotiska motiv finns Correggio,[2]Manet[3] och Schiele.[4] Surrealistiska konstnärer och författare som Balthus, Bataille[5] samt Buñuel använde sig ofta av detta erotiska till dess tillfälle till chockverkan.

Definition

[redigera | redigera wikitext]

I praktiken förmå avgränsningen från erotisk kultur vara tidsbunden, och beroende av kontext huruvida en verk ses som erotisk konst alternativt pornografi. Skillnaderna kan ibland vara många små[6] samt leder kvar till debatt.[7]

Antikviteter och ä

  • konst kvinnokroppar

    • Kvinnokroppen och talet – utst&#;llning med Louise Bourgeois

    Den fransk-amerikanska skulptören Louise Bourgeois ägnade sitt långa yrkesliv åt kvinnoerfarenheter av hem, relationer, sexualitet och barnafödande. De sista tjugo åren av hennes liv var materialen gamla textilier, kläder och lakan hon sparat sedan talets början. Konsthallen Martin Gropius Bau i Berlin ställer ut flera tygskulpturer från och talet, som inte visats tidigare.

    Av Sonia Hedstrand

    En kvinnokropp av svart tyg, utan detaljer, men med fötterna instoppade i alltför små hårda klackskor, och kroppen vriden i en obekväm position som blottar dess kurvor så den påminner om en utvikningsbild för en perverterad manlig blick. Tygskulpturen ”High heels” från drar till sig besökarnas uppmärksamhet när vi vandrar runt Martin Gropius Baus enorma övervåning som fylls av Louise Bourgeois intima och ibland skrämmande värld.

    Bild: Louise Burgeois, Copule IV. The Easton Foundation/VG Bild-Kunst Foto: Christopher Burke

    Åskådarna pendlar mellan generade skratt och rysningar.

    Skulpturserien ”Couples” består av uppstoppade tygkroppar utan huvuden som ligger i intima omfamningar. Men vid närmare titt tycks

    Carolina Falkholt

    Carolina Blue Alexandra Falkholt, född 4 mars i Göteborg, är en svenskkonstnär, graffitimålare och musiker. Ibland använder hon sig av begreppet grafitta som benämning på sin konst,[2] vilken präglas av explicita bilder av avklädda kvinno- eller manskroppar. Konstnären har förklarat sin metod som ett sätt att visa på kvinnligsexuellmakt.[3] Den provocerar och väcker debatt, om vilken plats konsten kan ha i det offentliga rummet och gränserna för den.[4] Falkholt har på senare år fått ett antal beställningar på offentlig konst, även den ofta i form av mer eller mindre provokativa väggmålningar. Hon hade en studio i Nordstan, som hon ser som en urban plats med kopplingar till hennes år i New York.[2]

    Som musiker har Falkholt sedan presenterat flera samlingar med techno-baserad musik. I samband med vernissage har hon även framträtt som estradpoet med egna texter. Hösten bytte hon juridiskt tilltalsnamn från Carolina till Blue.[5]

    Biografi

    [redigera | redigera wikitext]

    Carolina Falkholt växte upp i Dals Långed i Dalsland och är dotter till krögarparet Christer och Carin Falkholt; hon var ett av tre barn och har två systrar.[6] Som tonå